Populärvetenskaplig sammanfattning av färsk doktorsavhandling

Den 14 juni 2019 lade vår styrelsemedlem dr Anna Jeppsson fram sin doktorsavhandling CSF biomarkers in idiopathic Normal Pressure Hydrocephalus - Diagnostics and pathophysiology. Anna blev därmed medicine doktor vid Sahlgrenska akademin, institutionen för neurovetenskap och fysiologi, sektionen för klinisk neurovetenskap. Opponent var professor Neill Graff-Radford, Department of Neurology, Mayo Clinic, Jacksonville, USA. Vi som hade nöjet att få närvara njöt när professor Neill Graff-Radford utnämnde Göteborgs till ett ledande center i världen för NPH-forskning och vård. Nedan följer en populärvetenskaplig sammanfattning av Annas avhandling.

Demenssjukdomar är ett växande problem såväl inom hälso- och sjukvården som för samhället i stort. De flesta demenssjukdomar är idag obotliga eller har mycket begränsad möjlighet till behandling. Normaltryckshydrocephalus (NPH), som ger drabbade patienter gång- och balanssvårigheter, kognitiv nedsättning och inkontinens, kan betraktas som ett demenstillstånd hos äldre där förloppet är potentiellt reversibelt. Patienterna har ökad mängd ryggvätska (hydrocephalus = vattenskalle) och kan behandlas genom insättandet av en shuntslang från hjärnans vätskefyllda hålrum till (vanligtvis) bukhålan, där överskottsvätskan kan tas upp av kroppen. NPH kan ibland förklaras av patientens sjukdomshistoria men en stor del uppkommer utan någon känd orsak, och benämns då idiopatisk NPH (iNPH). Hos den äldre befolkningen är iNPH vanligare än vad statistiken antyder och andelen som kommer till diagnos och får behandling med shunt är låg.

I denna avhandling har vi undersökt proteiner (= äggviteämnen) i ryggvätskan hos patienter med iNPH. Genom att studera dessa ville vi öka precisionen i diagnostiken och öka kunskapen om sjukdomsmekanismer för iNPH.

Vi har funnit att proteinerna i ryggvätskan karaktäriseras av ett specifikt mönster bestående av lägre halter av amyloid- och tauproteiner och ökning av vissa proteiner som speglar påverkan på hjärnans vita substans. Vi tror att detta kan förklaras av att den ökande mängden vätska bidrar till en försämrad cirkulation i hjärnvävnaden och som en följd av detta till en minskning av dessa proteiner. Det vita substansen och hjärnans stödceller är påverkade men hjärnbarken är enligt våra resultat inte påverkad i någon större grad. Vi tror att påverkan på hjärnans små kärl till viss del liknar den vid andra så kallade ”sub-kortikala” sjukdomar och detta pekar mot att det kanske finns fler individer som skulle kunna hjälpas av en shuntoperation än de som opereras idag. Proteinmönstret hjälper oss att skilja iNPH patienter från friska äldre och även från de viktigaste sjukdomarna som kan likna symptombilden vid iNPH och försvåra diagnostiken.

Det är vår förhoppning att resultaten kommer att bidra med nya pusselbitar för att förstå sjukdomsprocesserna vid iNPH och att denna kunskap kan hjälpa fler patienter till en säkrare diagnos, liksom till potentiell symptomlindring genom kirurgi.